Annons

Grym abborrsvit

Det känns som att jag börjar vart och vartannat blogginlägg med att ursäkta mig för de glesa uppdateringarna, men det har sina orsaker. Återigen var det alltså ett bra tag sedan jag uppdaterade bloggen med ett inlägg relaterat till mitt egna fiske. Efter gäddfisket i våras så var planen att helt övergå till abborre utan att lägga tid på förleksfiske efter gös, och så blev det. April och Maj visade sig dock vara blåsiga och de blev få lediga dagar med acceptabelt fiskeväder. Jag ville lägga flera kvällspass under norsleken men varenda kväll blåste eller regnade bort totalt. Det blev ett par förmiddagar med pappa, men de förväntade resultaten uteblev.

I samma veva började jag jobba 75% och energin började återigen tryta. Planerna inför semestern var som satta i sten, med mängder av fiske inplanerat, och kanske blev semesterstressen för stor i kombination med jobbet och allt runt om. Den första dagen på semestern möttes jag av mitt första riktiga bakslag sedan förra året. Kroppen la av, och jag såg sommarfisket försvinna som en flyende dröm. Det var väldigt länge sedan jag hade en bra sommar, och det kändes tufft att inte kunna spendera denna på sjön, så som jag ville. Men att acceptera är att gå framåt, och vad finns det annat än att kämpa vidare.

Efter drygt tre veckor i soffan kände jag äntligen att krafterna kom tillbaka, och jag började tänka lite smått på att ta ut båten på kortare turer. Jag hade spenderat dagarna hemma med att studera gamla foruminlägg och satellitkartor över potentiella storabborrvatten, och nu satte jag planerna i verket. Under dagarna med dåligt väder åkte jag runt och letade ramper på ödsliga skogsvägar. Det är fantastiskt vilken natur man kan uppleva bara genom att svänga av motorvägen och följa knappt använda grusvägar. De bra dagarna spenderade jag sedan i båten, på diverse för mig okända vatten. Även om tröttheten fanns där hela tiden så blev sommaren uthärdlig. Jag njöt av att komma ut på helt nya vatten och utforska. Det finns inte mycket som slår spänningen av att rampa båten på en knappt hållbar naturramp långt ute i ingenstans.

Sedan dess har jag testat sju nya vatten i närområdet med varierande resultat. Under 90% av passen har jag främst satsat på bottombouncing och en del hederligt flötesmete, men även dropshot, crankbaits, carolina, texas och vanligt jiggfiske. Nu i efterhand kan jag säga med säkerhet att livebaits slår artificiella beten med hästlängder. Kanske är jag en dålig spinnfiskare, men jag tvivlar på att det har haft en avgörande betydelse. Jag har lagt hundratals kast under sommaren och spinnfisket har varit minst sagt blekt, trots en stor variation av beten, metoder och tekniker. Endast en fisketur gav ett bra resultat på spinn. Den dagen hade jag inget levande bete med mig och var därför fast med spinn. Jag envisades med traditionellt jiggfiske under hela eftermiddagen. till en början var det extremt trögt med bara någon sporadisk fångst, men när vinden la sig och solen började gå ner så kom de helt plötsligt igång, och jag drog snabbt runt 10 borrar i fin kondition.

Av alla de vatten jag testat så tyckte jag bara att två av dem höll abborre i bra kondition. Det jag tittat på när jag varit ute är främst mängd betesfisk, vattenkvalitet och bottentyp/struktur. Att det finns abborre i bra kondition är aldrig en tillfällighet. Förutsättningarna måste vara rätt, och för att nå upp till de eftertraktade toppvikterna så gäller det att lägga all tid på rätt vatten. Den här sommaren blev som sagt en satsning på att reka inför framtiden. Nu har jag informationen jag behöver för att verkligen kunna satsa, och förhoppningsvis lyckas.

De senaste passen har jag lagt i en av de sjöar som jag visste höll abborre i rätt kondition. Det första passet gick givetvis åt till att reka, och därför hade jag inte lagt någon energi på att meta mört i förhand. Istället trollade jag med crankbaits för att på ett snabbt sätt söka av hela sjön och hitta ståndplatser inför ett senare pass med livebait. Jag hittade det jag sökte och fick en hel del borre på trollingen, men spinnfisket funkade inte alls. Det är lustigt när man får dubbelhugg direkt efter en het ståndplats, och sedan spinnfiskar av samma punkt med samma beten utan att få ett hugg. Detta har hänt mig mängder av gånger.

Nästkommande pass hade jag med mig ganska mycket mört och eftersom jag rekat intensivt kunde jag lägga all tid på att söka av de hetaste ståndplatserna, vilket kanske är det viktigaste för att lyckas med livebait-fiske. Att söka av 500 meter i 0.3 knop som inte håller fisk kan förstöra ett helt fiskepass. Det gäller att vara förberedd, och för mig lönade det sig. Jag fick omgående en fin abborre på runt 800 gram som hamnade i livewellen. Därefter högg det om och om igen. Storleken var tyvärr mindre än väntat och för att spara på mörten bytta jag till spinn. Inte ett napp. Jag kan bli tokig på att spinnfiska efter abborre. Förstår inte hur en fisk kan vara så omöjlig. Folk säger att gösar är lynniga, men abborre är tio gånger värre.

Jag fortsatte att nöta då jag hade ett par timmars fiske kvar och glest med mört. Till slut lyckades jag få en finare borre på dropshot och jag såg ljuset i tunneln. Ner med min skippy fish igen och pang! Om och om igen knep de min dropshot jigg. På exakt samma ställe – en markant brant som gick från 4 till 7 meter. Jag testade att fiska av all yta runt båten, men de högg bara på exakt samma punkt, trots att jag visste att det stod abborre runt om. Mycket märkligt. Jag tröttnade efter ett tag då storleken inte var vad jag var ute efter, och bestämde mig för att testa lite djupare fiske.

På med mört igen och ut mot 10 meters kurvan. Pang! En finare abborre på botten knep en relativt stor mört. Jag började se fler stora ekon under båten och skyndade att släppa ner nästa mört, även denna i större kaliber. Att hålla koll på ekolodet är A och O vid bottombouncing. Ofta ser man abborrar följa efter mörten en bra bit, och ibland kommer det in riktigt fina ekon i frivattnet. Man måste vara aktiv och kunna locka tröga fiskar genom att höja tacklet, eller veva upp för att helt enkelt komma på rätt nivå för mer aktivt jagande fiskar. Jag kom ut över 15 meter och såg ett stim med extremt fina ekon i frivattnet. Upp med mörten till rätt nivå, och efter en kort stund small det till ordenligt. Jag kände de ättriga skakningarna som är abborrens signum, men samtidigt kändes det tungt. Väldigt tungt. Efter några kraftiga rusningar kunde jag håva en riktig praktfisk på 50cm. Min första supersize! Tyvärr var konditionen väldigt svag och den vägde endast 1220g.

 

Borre_50cm_1220g

 

Efter detta verkade jag hittat rätt och förutom stora stim med tusenbröder och mängder med fisk på botten så kom det då och då in riktigt stora pelagiska fiskar. Jag hann inte ner med nästa mört innan det small igen. Mitt feederspö stod i en djup båge när abborren ättrigt stretade emot under båten. Vilket tryck de har när de kommer upp i lite storlek. Efter några rusningar kunde jag håva en vacker abborre i nästan samma längd, men i bättre kondition. 48cm och 1320g.
 

Borre_48cm_1320g

 

Jag hade ankrat upp med elmotorn under fotningen och efter release så släppte jag snabbt ner nästa mört. Det dröjde inte många sekunder innan det small igen och även denna kändes som en potentiell recordbreaker. Efter håvningen kunde jag konstatera att även denna var i samma längd, men snäppet vassare konditionsmässigt, igen. 48cm och 1360g.

 

Borre_48cm_1360g

 

Jag hade bara tre betesfiskar kvar efter detta och de gick åt på ett par minuter. Två borrar på runt kilot kom upp och slutligen, med sista betesfisken på kroken, körde jag över ett distinkt botteneko på 6 meters djup. Efter en stund small det till ordentligt och det tog tvärstopp vid mothugget. Fisken satt som klistrad på botten, och när huvudskakningarna kom kände jag hur kroken lossnade. Min första tanke var en större gädda, men mörten kom upp helt oskadd, och inte en repa på den tunna flourcarbon tafsen..

Trots att betesfisken var slut och kroppen sa ifrån så kunde jag inte bara lämna ett sånt kanonfiske. Jag låg kvar på samma punkt och lodet forsatte markera mängder med fisk i bättre kaliber. Men vad jag än slängde ut så blev det ignorerat. Crankbaits, dropshot, mängder med diverse jiggar. Långsam hemtagning, vevstopp, jigg-jigg-drop. Inget funkade. Till slut tröttnade jag och begav mig hemåt, men med ett stort leende på läpparna. Så här ska fiske vara.

Annons
2 kommentarer

  • Håller förresten med, blir också tokig på allt som har med articifiella beten att göra. Värdelöst :-)

Annons
AKTUELLT

Den sista stören

Jag såg en fantastisk dokumentär i morse, om belugastören, vars exklusiva rom har gjort den till en av människans mest eftertraktade fångster. Belugan har varit hårt utsatt under en lång tid, men 1972 kom kanske det hårdaste slaget då den enorma kraftverksdammen Djerdap 1 byggdes, 800 kilometer uppströms från mynningen i Svarta havet. Honorna är

Pimpa din Jon boat!

I början av sommaren förra året åkte jag ner till Westgear i Halmstad och hämtade min efterlängtade Jon Boat – En Alumacraft 1236. Tanken från början var att ha en 1036:a som takbåt, men när jag fick se de olika modellerna uppställda bredvid varandra så ändrade jag snabbt planerna och valde 1236:an med tanken att

Gör dina egna vippor!

Guider för att göra sina egna vippor finns i överflöd och därav ska jag hålla det här inlägget kort och koncist. Tanken var att visa mina lösningar med några få bilder och kanske ge både de erfarna och oerfarna vippbyggarna ett par nya idéer. Så som de flesta andra använde jag rensband som material för

Airbrushade jiggskallar

Strax innan jul fick jag nys om TWK Lures som säljer airbrushade jiggskallar. Jag tog en titt på deras sida och tyckte att kvaliteten såg riktigt fin ut. Jag använder just nu Gunslinger och Shiver från Strike Pro till vertikalfisket, med deras färgmatchade skallar, och har sen dess blivit väldigt kräsen och tycker att huvudet

Starweld 1674TL till salu!

Jag tänkte sälja min Starweld då jag ska köpa annan båt. Skrovet är helt nytt och motorn monteras nu i dagarna, modellår 2015. Mitt gamla skrov blev reklamerat p.g.a. ett produktionsfel, därav har jag ett helt nytt. Bensinaren är en Suzuki 40hk årsmodell 2015 som endast gått 126 timmar. Nyservad vid leverans. 7 års garanti

Gör dina egna spöstrumpor!

Eftersom isen bara jävlas och ligger 2-300 meter ut från rampen, och således förhindrar all typ av fiske för tillfället, lirkade jag ur tummen och fixade något som stått på schemat en längre tid – spöstrumpor. Jag transporterar alltid spöna i bilen och problemet med Gunki Shigeki som jag själv använder till abborre är att

Pimpa din Starweld!

Min allra första båt var en gammal perforerad träeka. Jag fick den på en födelsedag av min dåvarande flickvän. Veckan innan hade jag snubblat in på både ivrigt avslutande telefonsamtal och hastigt nedsläckta datorskärmar. Neandertalaren i mig la pusslet innan den mer utvecklade delen av hjärnan fick tänka till, och resultatet blev tjafs, en båt

Gör ditt egna droppfilter v 2.0

Uppdatering från 2017-01-10 Jag bytte cirkulationspump till en Jet 3000 Newa, en riktig dammpump, då fontänpumpen i artikeln inte räckte till. Det tog drygt 4 veckor innan biomedian blev aktiv, alltså hade rätt bakterieflora för att hantera filtreringen. Ytterligare ett tips är att lägga en påse biomedia i botten på filtret, vilket jag inte gjorde

Äntligen en ordentlig dragkamp

Höstfisket har varit minst sagt trögt. Jag har testat lite nytt, kört olika platser och olika sjöar, men inte riktigt hittat rätt. Passen har dessutom varit ganska korta och jag har inte ägnat så mycket energi åt att optimera varje pass till det yttersta. För två-tre år sedan gjorde jag säkert 3-4 förflyttningar per pass

Gör dina egna tafsar!

Mina blogginlägg och artiklar har uppmärksammats mer och mer, och under förra månaden fick jag ett erbjudande om att samarbeta med Fiskejournalen vilket är ett lyft för mig som skribent och en fantastisk chans att nå ut till fler läsare via bloggen. Dessutom får jag tillfället att knyta nya kontakter samt umgås och fiska med

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons