Pimpa din Starweld!

Min allra första båt var en gammal perforerad träeka. Jag fick den på en födelsedag av min dåvarande flickvän. Veckan innan hade jag snubblat in på både ivrigt avslutande telefonsamtal och hastigt nedsläckta datorskärmar. Neandertalaren i mig la pusslet innan den mer utvecklade delen av hjärnan fick tänka till, och resultatet blev tjafs, en båt och dåligt samvete. All kärlek gick därefter till min flickvän, och kanske var det därför som ekan sjönk? Eller så visste jag helt enkelt inte vad jag gjorde när jag försökte lappa ihop den..

Åren gick, ekan blev efter en mödosam bärgning brasved och flickvännen byttes mot ungkarlsliv. Inte ens fisket fick utrymme under denna hektiska tid av arbete och bostadsrenoveringar, men när väl suget kom tillbaka och nästa båt införskaffades så hade jag samlat på mig ett gediget bagage med erfarenhet som jag skulle få nytta av.

Ni som läst första delen av den här artikeln eller följt min blogg vet att jag köpte en Linder 400 Sportsman för några år sedan. För att göra en uttjatad historia kort så köpte jag den p.g.a. dess lämplighet som trailerbåt och den enkla rena designen som möjliggör en ombyggnation. Brist på utrymme, stuvfack och livewell, samt att Lindern är för vindkänslig och svajig för det fiske jag vill ägna mig åt i framtiden, var de största anledningarna till att jag sedan bytte upp mig. Den avgörande faktorn till att valet av ny båt föll på just Starweld 1674 TL var p.g.a. den öppna ytan i båten samt planeringen, vilket möjliggör ombyggnation och anpassning efter mina egna behov precis som Lindern. 1674 är, enligt mig, bättre planerad än konkurrenterna i samma storlek och prisklass. Dock är den långt ifrån perfekt i sitt grundutförande och det har krävts mycket jobb för att komma i närheten av de höga krav jag ställer på funktionalitet, smidighet och stuvutrymme.

I del 1 som gavs ut i magazine fisheco förra året visade jag de grundläggande modifikationerna så som installation av el, extra switchcentral, spöhållare, givarfäste, elmotorstabilisering samt ekolodshållare. Jag beskrev även mina första intryck av båten som i stort sett är oförändrade, förutom det främre stuvutrymmet som jag blev ovän med efter första delen av artikeln. I den här delen ska vi ta steget upp till nästa nivå av ombyggnationen. Nu frångår vi standardprylarna och tar en djupare titt på hur man kan anpassa sin fiskebåt med hjälp av aluminium, trä och en nypa kreativitet. Och vi börjar med stuvutrymmen!

 

Helbild_Starweld

 

Utrymmet under kastdäcket är uppdelat i tre delar, ett större och ett mindre stuvfack samt en livewell. Livewellen och det mindre stuvfacket är i stort sett felfria, förutom att livewellen inte är isolerad i överkant vilket gör att vatten kan skvimpa över och rinna ner under durken. Inget större problem, men slarvigt. Det större stuvfacket däremot är lite av ett elände. Man kommer åt det via två luckor och mellan dem sitter ett stolfäste. Under stolfästet, nere i stuvfacket, finns en nedsänkning som är gjord för att hålla ett elmotorbatteri, och här börjar krånglet. För det första är stolfästet inte dränerat så regnvattnet rinner rakt ner på batteriet om man inte pluggar hålet. Dessutom är nedsänkningen gjord för ett batteri. Om man vill ha två behöver man göra om och bygga upp nedsänkningen, samt fästa egna spännband så att batterierna inte far runt. Nästa problem är att batterierna, och elcentralen som måste läggas till om man vill ha en laddare med i systemet, blir utsatt för allt man stoppar ner i stuvutrymmet då det inte finns några skiljeväggar.

 

Starweld_Kastdack

 

Om man ser det från designerns perspektiv, som byggt utrymmet utifrån användandet av ett batteri med två snabbkopplingar till elmotorn, så hade dessa problem inte uppstått. Men vem använder bara ett batteri utan fast monterad laddare till sin frontmonterade elmotor idag? Min tanke från början var att kapa upp hela främre kastdäcket och göra en stor lucka och sedan fästa ordentliga skiljeväggar mellan utrymmena under, men tyvärr är kastdäcket förstärkt med aluminiumstag tvärs över. Det kändes som ett övermäktigt projekt att börja kottla av aluminiumstagen, så istället inredde jag en sida av utrymmet med skiljeväggar i tunn aluminium med pålimmad matta för att hålla alla prylar borta från elen. Den andra sidan använder jag bara som åtkomst till elen samt förvaring av en extradunk med 10 liter bensin. Det lilla stuvfacket på sidan om livewellen inredde jag med matta för att skydda paravaner och annat jag förvarar där, samt för att dämpa ljud.

Resultatet av att inte kunna utnyttja hela det främre stuvutrymmet till fullo blev att jag helt enkelt fick bygga ut kastdäcket. Min vision av en perfekt fiskebåt innefattar nämligen att all utrustning finns i båten. Jag vill kunna gå ut till bilen efter frukosten och bara köra till sjön, utan att behöva kånka på 10 kilo beten. Bassboats är ofta mycket bättre planerade med livewell längst bak och ordentliga stuvfack under det stora kastdäcket där det får plats både spön, tackelboxar och tillbehör. Det som fattades på min Starweld var just plats för planoboxar, och därför bestämde jag mig för att bygga en ordentlig planoboxförvaring.

Jag började med att mäta båten noggrant för att veta att lådan skulle passa i både bredd och höjd. Djupet begränsades av det ena stolfästet på durken. Det största möjliga måttet gav ett inre djup på 25cm, vilket motsvara fem stycken planobox 3700 eller tre stycken 3730. Jag valde att använda vanlig 18mm tjock plywood som jag noggrant sågade ut och målade med träskyddsfärg samt svart utomhusfärg. Träskyddsfärgen blir som en impregnering och ger extra skydd mot fukt, ifall det skulle gå igenom den vanliga träfärgen. Det går naturligtvis att använda impregnerad plywood, så kallad marinplywood, för att slippa måla själv. Men marinplywood har några nackdelar, varav priset och det begränsade utbudet är två. Dessutom ville jag måla trät svart av estetiska skäl, och då kunde jag lika väl köpa vanlig plywood.

 

01

 

02

 

03

 

Efter att all målning var färdig limmade jag på mattan. Mattan jag använde var en båtmatta med gummibotten. För att limmet skulle fästa ordentligt mellan gummi och träfärg så valde jag ett vattenfast polyuritanlim. Jag fuktade ytorna lite först för att limmet skulle härda fortare och sedan la jag allt i press i ett par timmar. Ett ganska mödosamt arbete med alla de bitar som skulle limmas, men resultatet blev bra och kommer hålla länge. Förutom lim så använde jag en stiftpistol för att få mattan på plats ordentligt. Viktigt att tänka på är att använda galvaniserade stift som inte rostar. Själv tog jag det hela ett steg längre och spraymålade dem svarta för att de ska vara mer eller mindre osynliga i mattan.

 

04

 

05

 

Jag hade förborrat tre dräneringshål i botten innan jag började måla, och efteråt fäste jag plattjärn på undersidan som jag sedan kunde använda för att skruva fast lådan i durken på båten. Jag satte dessutom tassar under bottnen på lådan för att få upp den en bit från durken, vilket jag hade haft med i måttberäkningarna sedan början. Detta för att vatten ska kunna rinna fritt längs durken utan att fukta trät på undersidan.

 

06

 

När alla bitar var färdiglimmade så skruvade jag ihop dem med syrafast skruv. Jag använde även lim mellan alla skarvar för att förstärka konstruktionen. Framsidan av lådan skruvade jag fast innan jag limmade på mattan, som syns på ena bilden, för att slippa synliga skruvhuvuden. Sedan fäste jag tre gångjärn i rostfritt stål samt två beslag som håller fast locket. Efter att lådan var klar var det bara att lyfta in den i båten och skruva fast den i durken samt i sidorna.

 

07

 

08

 

09

 

10

 

11

 

12

 

13

 

14

 

Jag måste säga att resultatet blev över förväntan. Men, jag hade gjort en liten miss. När jag gjorde måtten på lådan så tog jag som sagt hänsyn till det maximala djupet ifall jag ville använda det ena stolfästet på durken. Detta medförde att de planoboxar som fick plats i förvaringslådan inte höll alla mina beten. Tre större 3730 boxar blev över. Oops.. Jag bestämde mig snabbt för att gå all in och helt enkelt inte bry mig om stolfästet. Så, jag gjorde tre lite enklare fack på utsidan av aluminium. Något som jag gjorde innan till min gamla linder. Jag köpte durkplåt hos en smed i stan och mätte dem utefter en 3730 box. Sedan lämnade jag in dem till smeden igen så att han kunde bocka dem, då jag inte kunde bocka den tjockleken på plåt själv hemma. Sen limmade jag på samma typ av matta på insidan med samma lim som innan, och därefter spraymålade jag dem svarta och satte på en relingslist på övre kanten, främst av estetiska skäl.

 

Artikel_Planofack01_Lowrez

 

Artikel_Planofack02_Lowrez

 

Artikel_Planofack03_Lowrez

 

Artikel_Planofack04_Lowrez

 

Artikel_Planofack05_Lowrez

 

Artikel_Planofack06_Lowrez

 

Artikel_Planofack07_Lowrez

 

Artikel_Planofack08_Lowrez

 

Nu har jag Alla beten i båten. Det enda jag inte har liggandes där jämt är spön och kamera i stort sett. Samt mat då förstås om jag vill ha med det ut på passen. Ruskigt smidigt. Priset på lådan finner ni nedan. Durkplåten samt bockning fick jag för 700kr, så drygt 1000kr totalt för de tre yttre planoboxfacken.

Plywood 18*2400*1200 – 486kr
Sikabond-545 Vattenfast trälim – 419kr
Träskyddsfärg Cuprinol – 139kr
Träfärg Cuprinol – 119kr
Båtmatta Brännö – 823kr
Flittass med spik – 55kr
Pensel – 35kr
Gånggärn – 294kr
Excenterlås – 158kr
Skruv/Plattjärn – ca 100kr

Efter att lådan var klar så var det dags att ta en titt på mina transportspöhållare. Jag är säker på att många trollingfiskare gått på samma nit som jag, nämligen att köpa normalstora transsportspöhållare med en innerdiameter på 34mm (bortsett från skruvarna som tar bort 2-3mm till). Problemet med detta standardiserade mått är att det helt enkelt inte passar alla spön, exempelvis Shakespears Ugly Sticks som förmodligen är Skandinaviens mest sålda trollingspö, samt Westin W3 60-180g som jag själv uppgraderade till nyligen. Butten på dessa spön är nämligen så stor att de inte går ner i spöhållarna. Om det är spöhållarnas eller spönas fel, det låter jag vara osagt. Jag hade dock föredragit ifall buttarna var normalstora på spöna, då spöhållarna passar mina andra spön utmärkt. Hur som helst så var jag tvungen att byta dem, och valet föll på LMPs extra stora spöhållare med en yttre diameter på 50mm. Fördelarna med bytet var dels att de nya spöhållarna är svarta (viktigt..), men också för att jag samtidigt fick tummen ur att göra en stadigare montering. De spöhållarna jag hade innan, som syns på en av bilderna ovanför, skruvade jag fast var för sig på båtens insida, vilket gjorde att de blev något ostabila och vinkelmässigt omatchande.

Jag känner inte att jag behöver skriva särskilt mycket om det här bygget då allt gjordes på i princip samma sätt som för lådan. Jag använde bitar av plywood och matta som blev över, samt samma färg och lim. Jag gjorde två moduler då jag inte visste exakt hur jag ville placera dem i båten, men om ni vet att ni ska ha alla på en sida så rekommenderar jag att göra allt av en bit. Utöver det uppenbara på bilderna nedan så valde jag att limma fast en tunn gummilist där spöhållarna sitter mot trät, detta för att ytan inte var helt jämn. Med en riktigt bra borr så slipper man det bekymret och spöhållaren ligger dikt an mot trät. Jag valde dessutom att skruva fast modulerna och spöhållarna med samma skruvar, istället för att först skruva fast modulerna och sedan skruva fast hållarna i modulen. Jag kände att plywooden var lite vek och att två mindre träskruvar inte skulle räcka per spöhållare. Genom att skruva fast dem i båten med självgängande plåtskruv och bara använda modulerna som en slags placeringshjälp så får man en väldigt stabil konstruktion där trät inte nöts.

 

Spöhållare01

 

Spöhållare02

 

Spöhållare03

 

Spöhållare04

 

Spöhållare05

 

Spöhållare06

 

Spöhållare07

 

Spöhållare08

 

Spöhållare09

 

Frågan jag ställde mig när transportspöhållarna var på plats var – klarar jag mig med bara vertikala spöhållare? Jag har hört historier om folk som knäckt spötoppar i låga tunnlar under bilfärden, och har själv varit på väg att knäcka ett par spön under bron i Sävelången. Men det vanligaste problemet med vertikala spöhållare är att man vid spinnfiske helt enkelt tar i för kung och fosterland och får med både jiggen och toppen på reservspöt. Utöver dessa nackdelar så tycker jag personligen att vertikala spöhållare för transport bara är användbara vid trollingfiske. Spöna är många och tar mycket plats i båten, men är korta och relativt stadiga, och står således stabilt i hållarna. Värre är det vid flötestrolling eller bottombouncing där spöna ofta är längre och med tacklade blytyngder som far hej vilt när det gungar. Starweld 1674 har stuvfack i relingarna som jag antar är tänkta som spöförvaring, men de är relativt korta och har inga fästen som stabiliserar spöna så som på andra modeller där spöförvaringen är placerad under durken.

Jag kände att jag hade två alternativa lösningar, den ena var att helt enkelt skrota relingarna och göra om dom från scratch. Jag var sugen på det, men jobbet kändes övermäktigt, samt att jag redan lagt tid och energi på att fästa alla tillbehör och dragit all el genom relingen. Det andra alternativet var att sätta någon typ av horisontellt spöfäste uppe på relingen. Min gode vän och fiskekamrat hade något år tidigare fäst vac-racs på sin båt och rekommenderade dem. Valet föll på den modellen med magnetplatta som egentligen är ämnad för att använda som hållare för flugspön på bilar med metallchassi. Varför jag tog den med platta var helt enkelt för att den var lättast att fästa på relingen. Som syns på bilden så höjde jag upp fästena med distanser tillverkade i trä och målade med svart skyddsfärg, för att haspelrullarna skulle hänga fritt. Rekommenderar dessa fästen varmt, de är både smidiga och stabila, och håller upp till fyra spön. Nu kan jag exempelvis ha mina tre extra abborrspön säkert förvarade under fisket utan att riskera en knäckt topp.

 

Spöhållare_Horisontell

 

Efter allt detta var det bara lite småpill kvar (tills jag kommer på något nytt som måste ändras…). Håven har jag placerat på motsatt sida om spöhållarna tillsammans med avkrokningsmattan. Dessa två har jag alltid framme i båten vid fisket så de sitter bara på sidan vid transport. Min sidogivare är borttagen p.g.a. framtida planer om ekolodsskifte. Djupriggar är monterade och ni kan se snabbfäste/swivelplatta på ett av korten nedan. Jag har dessutom köpt en fiffig C-kula som gör att jag kan montera kameran om jag är ute själv och får något som ska fotas, väldigt smidigt. Och sist men inte minst har jag monterat en C-kula på håvskaftet vilket är Guld värt när jag är ensam i båten och får en större gädda som ligger i håven medan kamera, vågsäck och våg förbereds. Större gäddor lever ju ofta ett jävla liv i håven och har sån kraft att de lätt drar ner allt i vattnet om man inte sätter fast skaftet eller håller i det själv.

 

Håv_Sida

 

Håv

 

Kamera

 

Ekolodshållare

 

Overall

 

Några sista ord. Det här jobbet har pågått under en lång period och har tillämpats som en form av fysisk rehabilitering. Därav har jag haft gott om tid till att tänka till och göra allt noga. Det viktigaste av allt med dessa byggnationer var en extremt noggrann mätning, bra planering och gott om tid till att låta färg och lim torka. Tålamod är viktigt. Skitfiske!

AKTUELLT

Ett hav av plast

Om vi samlade ihop all plast människan har skapat och la ut den över marken, så hade vi täckt hela jordklotet sex gånger om.. Bilden ovan är tagen nyligen i havet utanför Honduras. Jag tror att alla av oss har insett det enorma problem som konsumtion och ofullständig återvinning av plast har skapat, och fortsätter

Den sista stören

Jag såg en fantastisk dokumentär i morse, om belugastören, vars exklusiva rom har gjort den till en av människans mest eftertraktade fångster. Belugan har varit hårt utsatt under en lång tid, men 1972 kom kanske det hårdaste slaget då den enorma kraftverksdammen Djerdap 1 byggdes, 800 kilometer uppströms från mynningen i Svarta havet. Honorna är

Pimpa din Jon boat!

I början av sommaren förra året åkte jag ner till Westgear i Halmstad och hämtade min efterlängtade Jon Boat – En Alumacraft 1236. Tanken från början var att ha en 1036:a som takbåt, men när jag fick se de olika modellerna uppställda bredvid varandra så ändrade jag snabbt planerna och valde 1236:an med tanken att

Gör dina egna vippor!

Guider för att göra sina egna vippor finns i överflöd och därav ska jag hålla det här inlägget kort och koncist. Tanken var att visa mina lösningar med några få bilder och kanske ge både de erfarna och oerfarna vippbyggarna ett par nya idéer. Så som de flesta andra använde jag rensband som material för

Airbrushade jiggskallar

Strax innan jul fick jag nys om TWK Lures som säljer airbrushade jiggskallar. Jag tog en titt på deras sida och tyckte att kvaliteten såg riktigt fin ut. Jag använder just nu Gunslinger och Shiver från Strike Pro till vertikalfisket, med deras färgmatchade skallar, och har sen dess blivit väldigt kräsen och tycker att huvudet

Starweld 1674TL till salu!

Jag tänkte sälja min Starweld då jag ska köpa annan båt. Skrovet är helt nytt och motorn monteras nu i dagarna, modellår 2015. Mitt gamla skrov blev reklamerat p.g.a. ett produktionsfel, därav har jag ett helt nytt. Bensinaren är en Suzuki 40hk årsmodell 2015 som endast gått 126 timmar. Nyservad vid leverans. 7 års garanti

Gör dina egna spöstrumpor!

Eftersom isen bara jävlas och ligger 2-300 meter ut från rampen, och således förhindrar all typ av fiske för tillfället, lirkade jag ur tummen och fixade något som stått på schemat en längre tid – spöstrumpor. Jag transporterar alltid spöna i bilen och problemet med Gunki Shigeki som jag själv använder till abborre är att

Pimpa din Starweld!

Min allra första båt var en gammal perforerad träeka. Jag fick den på en födelsedag av min dåvarande flickvän. Veckan innan hade jag snubblat in på både ivrigt avslutande telefonsamtal och hastigt nedsläckta datorskärmar. Neandertalaren i mig la pusslet innan den mer utvecklade delen av hjärnan fick tänka till, och resultatet blev tjafs, en båt

Gör ditt egna droppfilter v 2.0

Uppdatering från 2017-01-10 Jag bytte cirkulationspump till en Jet 3000 Newa, en riktig dammpump, då fontänpumpen i artikeln inte räckte till. Det tog drygt 4 veckor innan biomedian blev aktiv, alltså hade rätt bakterieflora för att hantera filtreringen. Ytterligare ett tips är att lägga en påse biomedia i botten på filtret, vilket jag inte gjorde

Äntligen en ordentlig dragkamp

Höstfisket har varit minst sagt trögt. Jag har testat lite nytt, kört olika platser och olika sjöar, men inte riktigt hittat rätt. Passen har dessutom varit ganska korta och jag har inte ägnat så mycket energi åt att optimera varje pass till det yttersta. För två-tre år sedan gjorde jag säkert 3-4 förflyttningar per pass