Sportfiske ur ett etiskt perspektiv

Etik och moral kring sportfiske är ett hett ämne och kommer med stor sannolikhet att fortsätta diskuteras länge. Sociala medier så som facebook, fiskesnack och bloggar har gjort att allt fler visat bilder och filmer på sitt fiske, vilket i sin tur har lett till mängder med diskussioner kring bl.a. catch & release och användandet av levande betesfisk. Själv har jag hållit mig borta från alla dessa diskussioner, framförallt på facebook där det dagligen postas bilder som inte uppskattas av vissa användare. Nu tänkte jag dock ta ett kliv ur min egna bubbla och dela med mig av hur jag ser på catch & release, samt ta en närmare titt på vad lagen säger om fiske och att fiska med levande betesfisk.

Kan fiskar känna smärta?
Detta är en fråga som kommer upp titt som tätt och något vi bör reda ut redan från början. Ett flertal undersökningar har gjorts och det är fastställt att fiskar registrerar smärta. Däremot vet vi inte med säkerhet hur de känner av smärtan. Det är svårt att sätta sig in i hur en fisk faktiskt känner när den får en krok i munnen. De undersökningar som gjorts är baserade på huruvida skadorna registreras och ifall fisken minns dem som något negativt. Detta är dock mindre relevant i sammanhanget, då det väsentliga är att vi med säkerhet vet att de på något sätt känner smärtan.

Vad säger lagen?
Beslut om vad som är rätt och fel är inte alltid en självklarhet, men för att ha en grund att stå på så finns lyckligtvis en uppsjö av lagar som vi är tvungna att följa. Fiskelagen (1993:787) består av 60 paragrafer och är den lag som ger oss rätten att fiska inom Sverige. Jag rekommenderar att alla läser lagen, men för er som inte orkar så ska jag klistra in de paragrafer som är viktiga för inlägget.

19 § .4 Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter för fiskevården som avser förbud mot att behålla fisk som fångats, bearbeta fisk ombord, förvara fisk i sump eller att omlasta, föra i land, föra in i landet eller saluhålla fisk.
19 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att ta ombord och föra i land fisk som har fångats. Lag (2014:1026).

Paragraf 19 .4 samt 19 a är intressanta då de möjliggör för myndigheter att meddela föreskrifter. Det finns mängder av föreskrifter om fiske från olika myndigheter och de flesta riktas mot yrkesfiskare. Så vitt jag vet finns inga föreskrifter för oss fritidsfiskare vad gäller hur fisk ska förvaras i sump eller hur vi bör bearbeta fisk ombord. Dessa två punkter faller istället under djurskyddslagen (1988:534) respektive brottsbalken (1962:700).

Dessa lagar har funnits länge, men efter påtryckningar gjorde jordbruksverket en undersökning 2011 för att se ifall användning av levande betesfisk kan bestraffas av svensk lag. De gav advokatfirman Glimstedt uppdraget, och svaret blev att levande fisk som hålls i sump, samt användandet av levande betesfisk, faller under djurskyddslagen och brottsbalken. Vad djurskyddslagen säger är att vi med all rätt får hålla fisk i sump, precis som akvariefisk, men att den inte får lida. Detta regleras i paragraf 2.

2 § Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.

Förbudet mot att använda levande betesfisk regleras både av djurskyddslagen under paragraf 10 samt av brottsbalken under kapitel 16 paragraf 13.

10 § Det är förbjudet att göra operativa ingrepp på eller ge injektioner till djur i andra fall än när det är befogat av veterinärmedicinska skäl.
13 § Om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande, dömes för djurplågeri till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1972:629).

Enligt lag kan man alltså straffas av djurskyddslagen och brottsbalken genom att använda levande betesfisk, samt för att förvara levande betesfisk i sump under dåliga förhållanden som skapar lidande och/eller sjukdom. Dock har ingen blivit dömd såvitt jag vet. Efter att ha läst dessa regler så inser man snabbt att fiskelagen och brottsbalken säger emot sig själva, då man genom att fiska otillbörligen utsätter djur för lidande. Jag är ingen jurist och har dålig koll på lagar i allmänhet, men jag misstänker att fler lagar än dessa två säger emot varandra.

Catch & Release
Alla människor är olika. Om vi bortser från lagarna, som är glasklara, så är det vårat samvete och vår medvetenhet om rätt och fel som styr hur vi behandlar fisken. Dessa olikheter är vad som skapar diskussionerna kring hur och varför vi ska tillämpa C&R, samt ifall vi ska använda levande betesfisk eller ej. Vissa känner ingen sympati för djur, medan andra känner något som kan beskrivas som vördnad, och behandlar fisken med mer respekt än vissa medmänniskor. Dessa kontraster som kommit under luppen de senaste åren med hjälp av sociala medier skapar oro och rädsla, samt ilska från de som känner att fiskar ibland behandlas respektlöst.

Begreppet C&R är relativt nytt. Förr fiskade man uteslutet för matens skull, även om jag är övertygad om att de som fiskade var lika förtjust i det då som vi är nu. I stor utsträckning tog man upp det man fick och frös in det som blev över. Skillnaden nu från då är stor. Dels har vi en helt annan tillgång till mat och p.g.a. tycke och smak, samt lathet inför att ta hand om fisken, så släpper de flesta tillbaka sin fångst. Vi fiskar dessutom med bättre redskap och att få 10-15 gäddor en bra dag är inte ovanligt, vilket är orimligt mycket fisk att ta med hem. Dessutom fiskar vi oftare, och det är betydligt fler som utöver detta underbara intresse. Kontentan blir ett mycket större fisketryck nu till skillnad från förr, och många sportfiskare väljer att släppa tillbaka all fångst för att bevara ett bra fiske.

Nyligen gjordes en undersökning av HaV (Havs- och Vattenmyndigheten) där en enkät skickades till 10000 Svenskar över 16 års ålder för att föra statistik över fritidsfisket. Resultatet var chockerande då det visade sig att 1.6 miljoner Svenskar har fiske som ett av sina största fritidsintressen. Undersökningen visade att Svenskar spenderar i genomsnitt 13 miljoner fiskedagar om året. Om undersökningen går att lita på, och en tiondel av dessa fiskedagar är framgångsrika, så blir det många fulla frysar om inte C&R tillämpas.

Under några år var jag själv så insnöad i C&R att jag till slut fick dåligt samvete av att ta upp en matfisk. Jag tycker att fritidsfiskare skall sikta mot ett mellanting mellan C&R och att, om vi tycker om fisk, ta upp en matfisk utan att behöva må dåligt. Det finns gott om fisk och ett normalt bestånd klarar utan problem av ett uttag av matfisk. Jag tror att i princip alla sportfiskare är överens om detta. Problematiken som ofta uppstår är okunskap om vad en lämplig matfisk är, och då menar jag inte hur den smakar, utan med hänsyn till ålder, storlek och genetik.

För enkelhetens skull så tar jag gädda som exempel. Även om gäddan inte är en favorit på köksbordet så bör samma preferenser tillämpas för alla fiskar. Vid 1 års ålder kan gäddan vara 12-20cm, 2 år ca 28-35cm, 3 år ca 35-50cm, 5 år ca 50-55cm resp 1kg, 6 år ca 55-61cm, 7 år ca 59-68cm, 9 år ca 89-97cm och vid 11 år ca 99 cm. Detta är medelvärden saxat från fiskbasen. En gädda på 100cm och ca 8kg brukar motsvara en ålder av 10 till 11år. Rommängden hos en hona på 2kg uppgår till ca 40.000-50.000 ägg, en hona på 5kg till ca 90.000 ägg och hos en stor hona till över 1/2 miljon.

En gäddhona, i det här fallet, som är 10 år gammal lägger alltså 10 gånger mer romkorn än en hona som är 5-6 år gammal. Det är alltså vettigt att ta upp flera gäddor i 2 kg-storlek än en riktigt stor hona. Förutom mängden rom så tillkommer frågan om genetik. De stora honorna har blivit stora av en anledning, och som med alla andra djur så kan det bero på genetik. Detta är alltså en fisk som vi vill skall lägga mängder med rom under många år för att stärka beståndet av gädda i sjön.

Ett undantag
Under en tid har gruppen ”Vi som gillar trolling” på facebook präglats av bilder på döda laxar från Vänern och Vättern. Många tar illa vid sig då detta tydligt visar ett köttfiske. Första gången jag gick med i gruppen blev även jag upprörd över dessa bilder då laxen som art är på kraftig nedgång och har varit under många år. Min omedelbara slutsats var att detta köttfiske var höjden av respektlöshet, men då kunde jag heller inget om fisket i Vänern eller Vättern. Denna okunskap är tyvärr grunden till mängder av onödiga diskussioner.

I Sverige är Vänern ensam om självreproducerande insjölax även om dess existens genom kraftverksbyggen, överfiskning och undfallenhet balanserar på utrotningens gräns. Ursprungligen hade sötvattenslaxen utmärkta lekmöjligheter i Vänerns fem större tillflöden; Klarälven, Gullspångsälven, Norsälven, Borgviksån och Byälven. Under 40-talet utrotades Norsälvslaxen i Vänern, och under 50-talet var Gullspångslaxen nästan utrotad p.g.a. kraftverken som byggdes i lekälvarna. Nu finns en svag stam kvar av Gullspångslaxen och dessa fiskar är strikt förbjudet att ta upp. För att fortsätta med ett hållbart laxfiske släpps det årligen ut 200.000-350.000 laxar i Vänern med klippt fettfena. Även i Vättern släpps det ut lax årligen, och dessa två vatten är således Sveriges största put & take-vatten. Fångsterna som folk visar upp på sociala medier är således lax som i stort sett är till för att fiskas upp.

Ett hållbart C&R
Efter att C&R-hysterin drog fram, och fortfarande är på frammarsch, så har frågan ställts hur fiskbestånden påverkas av ett hårt fisketryck där mängder av fisk fångas och släpps tillbaka. Naturligtvis påverkas fisken av att ha blivit fångad, dock finns det inte många studier gjorda som visar konkreta fakta. Det vi kan göra är att gå på tidigare erfarenheter från återfångade fiskar, och att tillämpa ett så skonsamt C&R som möjligt. Själv fick jag en fantastisk fin gädda på 12.7kg och 120cm hösten 2013 som fångades av en klubbmedlem i ASFF en månad senare. Gäddan var då i lika gott skick och vägde hela 13.6kg. Ett bevis på att den C&R jag utövar fungerar, vilket är betryggande och fantastiskt roligt att se.

Jag använder de vanliga C&R-verktygen som blivit standard de senaste åren. En mjuk matta att lägga fisken på om jag tar upp den i båten för foto, vägning och mätning. En stor håv med knutlöst gumminät. Dessa gumminät är väldigt skonsamt för fisken och även hjälpsamt för oss fiskare då krokarna inte trasslar in sig på samma sätt som i gamla knutna nät. Jag har en stor vågsäck som gör det skonsamt och enkelt att väga fisken, en bra tång för att lossa kroken ur käften samt en avbitartång om någon krok satt sig djupt och behöver knipsas av och träs ut via gälöppningen. Utöver dessa verktyg är jag alltid noga med att inte lyfta fisken över vatten mer än nödvändigt. Det är inte sällan jag ser fiskare som av någon anledning hivar in både nät och fisk i båten så fort fångsten är håvad. Låt fisken ligga i håven, i vattnet, medan ni lossar kroken och förbereder eventuell vägning och mätning. Fisken kan inte andas över vattenytan, punkt.

Utöver dessa självklarheter så finns det andra saker som jag hoppas att fiskare tar hänsyn till i framtiden, framförallt gäddfiskare som de senaste åren har börjat överdimensionera sin utrustning ordentligt. Det finns en positiv sak med en överdimensionerad utrustning, nämligen att drillningen tar kortare tid och fisken blir då inte lika uttröttad. Det negativa är att fisken tar mer skada i käften av de stenhårda mothuggen, oförlåtliga klingorna och överdimensionerade krokarna. De tyngre betena kräver naturligtvis kraftiga klingor, men sök efter spön med halvaktion istället för toppaktion, ta inte i för kung och fosterland vid mothugget, och använd inte större krokar än nödvändigt.

Det slutliga gäller hur man håller fisken. Att ta ett stadigt gälgrepp med ena handen och hålla den andra under buken på gäddan är att föredra. Gösens gällock är formade på ett annat sätt och fästet precis under hakan är inte lika kraftigt som hos gäddan. Större gösar bör tas upp i nätet och sedan hållas med en hand under huvudet och en under buken. Jag brukar hålla ett par fingrar under gällocket som stöd, men låta huvudet ligga mot handen. Utöver detta gäller sunt förnuft. En tung fisk behöver mer stöd. Fisken väger en tredjedel i vatten och är inte anpassad för att ligga på en hård yta eller hållas upp hur som helst över ytan.

Etik och Moral
Hur mycket vi än tjatar om C&R så kommer ändå de flesta göra precis så som de alltid gjort. Hur vi behandlar fisken avgörs av hur vi känner inför den. Ett exempel är då jag fick en av Mjörns öringar under hösten 2014. Jag kände en sån respekt för fisken att jag inte ville avsluta vår korta fotosession utan släppte istället tillbaka den till sitt rätta element innan vi var färdiga. Jag hade blivit mycket upprörd om fisken inte simmat tillbaka, och jag vill inte ens tänka på vad jag skulle säga till någon som tog upp en av dessa magiska fiskar ur sjön. Ett annat exempel är från ett avsnitt ur River Monsters då Jeremy Wade spenderar en hel timme med att försöka få en Goliath Tigerfish från Congo River att simma tillbaka efter en tuff kamp. När han till slut ger upp är han märkbart medtagen. Dessa känslor kommer vissa människor aldrig att förstå. Detta betyder dock inte att de är blinda inför vad som är rätt och fel, och kan utöva ett C&R som visar på respekt för fisken.

 

Öring02

 

De flesta diskussioner som startas i sociala medier, som eskalerar och slutar i rent näthat, baseras ofta på bilder eller filmer som visar respektlöshet. Rena köttfiskebilder är för mig respektlöst, även om de fångats i ett put & take. Detta behöver inte betyda att fiskaren är respektlös, eller behandlar fisken respektlöst, utan mer på att han själv inte uppfattar bilden som respektlös. Internet är fullt av missuppfattningar och fördomar. Jag tycker att det är upp till alla att stävja detta. De som tycker bilden är respektlös kan säga detta till fiskaren på ett lugnt och icke provocerande sätt, medan de som lägger upp bilder på sina fångster kan tänka till två gånger och göra fotona mer smakliga. Det är trots allt inte bara vi vuxna som tittar, även yngre fiskare ser både bilderna och det som skrivs. En respektfull bild med respektfulla kommentarer är något att sträva efter.

Dubbelmoral
Det finns en given dubbelmoral inom fisket, nämligen att vi får fisken att lida hur vi än gör. Genom att fånga fisken så sätter vi en eller flera krokar i dess käft. Tyvärr använder vissa detta som ett argument i sociala medier när folk kommenterar över bilder eller filmer som visar på dåligt utförd C&R. ”Var inte löjlig”, säger de, ”fiske är djurplågeri, du är inte bättre än oss”. I Själva verket säger de – ”Var inte löjlig, vi får behandla fisken hur vi vill då vi ändå gör illa den vid mothugg och drillning”. Dessa människor saknar empati och ser tydligen världen i svart och vitt. Varför ska vi orsaka fisken mer skada än nödvändigt för att utföra vårat intresse? Jag uppväger skadan jag orsakar fisken vid krokning och drillning genom att ta hand om den på bästa möjliga sätt vid release. Detta är något jag tycker alla ska sträva efter.

Att använda levande betesfisk är ytterligare en dubbelmoral inom fisket. Att först sätta kroken i ryggen på en mört och sedan utföra ett så skonsamt C&R som möjligt på gäddan som tagit mörten är svårt att förstå för många. Det skulle förmodligen kräva en novell med filosofiska utsvävningar för att granska detta ur ett etiskt perspektiv. Krast sett så är det inte rätt att använda något levande djur som bete, inte ens maggot eller mask, enligt Svensk lag. De flesta människor har dock inte något problem med att trä en mask på kroken. Vart denna gräns sträcker sig är olika från person till person, och något var och en får stå för.

Slutord
Vi kommer aldrig kunna rättfärdiga catch & release ur ett etiskt perspektiv, men det betyder inte att vi inte ska behandla fisken med respekt och göra fisket så skonsamt som möjligt. Världen är fylld av gråa nyanser. Fler än 50.

Källor
Fiskelagen
Djurskyddslagen
Brottsbalken
Levande betesfisk
Undersökning – Smärta hos fiskar

AKTUELLT

Ett hav av plast

Om vi samlade ihop all plast människan har skapat och la ut den över marken, så hade vi täckt hela jordklotet sex gånger om.. Bilden ovan är tagen nyligen i havet utanför Honduras. Jag tror att alla av oss har insett det enorma problem som konsumtion och ofullständig återvinning av plast har skapat, och fortsätter

Den sista stören

Jag såg en fantastisk dokumentär i morse, om belugastören, vars exklusiva rom har gjort den till en av människans mest eftertraktade fångster. Belugan har varit hårt utsatt under en lång tid, men 1972 kom kanske det hårdaste slaget då den enorma kraftverksdammen Djerdap 1 byggdes, 800 kilometer uppströms från mynningen i Svarta havet. Honorna är

Pimpa din Jon boat!

I början av sommaren förra året åkte jag ner till Westgear i Halmstad och hämtade min efterlängtade Jon Boat – En Alumacraft 1236. Tanken från början var att ha en 1036:a som takbåt, men när jag fick se de olika modellerna uppställda bredvid varandra så ändrade jag snabbt planerna och valde 1236:an med tanken att

Gör dina egna vippor!

Guider för att göra sina egna vippor finns i överflöd och därav ska jag hålla det här inlägget kort och koncist. Tanken var att visa mina lösningar med några få bilder och kanske ge både de erfarna och oerfarna vippbyggarna ett par nya idéer. Så som de flesta andra använde jag rensband som material för

Airbrushade jiggskallar

Strax innan jul fick jag nys om TWK Lures som säljer airbrushade jiggskallar. Jag tog en titt på deras sida och tyckte att kvaliteten såg riktigt fin ut. Jag använder just nu Gunslinger och Shiver från Strike Pro till vertikalfisket, med deras färgmatchade skallar, och har sen dess blivit väldigt kräsen och tycker att huvudet

Starweld 1674TL till salu!

Jag tänkte sälja min Starweld då jag ska köpa annan båt. Skrovet är helt nytt och motorn monteras nu i dagarna, modellår 2015. Mitt gamla skrov blev reklamerat p.g.a. ett produktionsfel, därav har jag ett helt nytt. Bensinaren är en Suzuki 40hk årsmodell 2015 som endast gått 126 timmar. Nyservad vid leverans. 7 års garanti

Gör dina egna spöstrumpor!

Eftersom isen bara jävlas och ligger 2-300 meter ut från rampen, och således förhindrar all typ av fiske för tillfället, lirkade jag ur tummen och fixade något som stått på schemat en längre tid – spöstrumpor. Jag transporterar alltid spöna i bilen och problemet med Gunki Shigeki som jag själv använder till abborre är att

Pimpa din Starweld!

Min allra första båt var en gammal perforerad träeka. Jag fick den på en födelsedag av min dåvarande flickvän. Veckan innan hade jag snubblat in på både ivrigt avslutande telefonsamtal och hastigt nedsläckta datorskärmar. Neandertalaren i mig la pusslet innan den mer utvecklade delen av hjärnan fick tänka till, och resultatet blev tjafs, en båt

Gör ditt egna droppfilter v 2.0

Uppdatering från 2017-01-10 Jag bytte cirkulationspump till en Jet 3000 Newa, en riktig dammpump, då fontänpumpen i artikeln inte räckte till. Det tog drygt 4 veckor innan biomedian blev aktiv, alltså hade rätt bakterieflora för att hantera filtreringen. Ytterligare ett tips är att lägga en påse biomedia i botten på filtret, vilket jag inte gjorde

Äntligen en ordentlig dragkamp

Höstfisket har varit minst sagt trögt. Jag har testat lite nytt, kört olika platser och olika sjöar, men inte riktigt hittat rätt. Passen har dessutom varit ganska korta och jag har inte ägnat så mycket energi åt att optimera varje pass till det yttersta. För två-tre år sedan gjorde jag säkert 3-4 förflyttningar per pass